Can’t hurt me no mo

de Trigga Lok 1400

Bara några få timmar till
Är vad som återstår av den timglassand
Han hällt i de öppna sår han haft i sin hand
Och vägen till den skog där han snart skall vila
Är trampad stig. Just här bredvid
Ett projekt, en insiktsfull väg ut ur den stekheta stad
Som bränner hans själ, den lämnar ingenting kvar
Att leda till, att åtrå, det värde han skall gå
Så efter år ev felande gärningar
Ett liv i glöd börjar stigen bli väg
Då börjar livet bli död

Han ser sig själv i sin spegel
När han sakta reser sig ifrån golvet
Han ser en blick av vilja för han ser inte trollet
Som svettas, som skadats, som lidit
För all tid av pina har hastigt glidit bort
I den flod av aggression
Som sköljt över hans kropp och sedan lämnat den i ro
Och när betänklighet och tveksamhet flytt hans kropp
Ensam i en tyst parad står viljan kvar

Som eko mellan väggar av stort kallt stål
Lägger vaggande ljus en strimma ned på bädden
Som vilar tom, men tomhet flyr från den vilja all tomhet skyr
Så som strömmen är avstängd och hyran betald
Hans familj och hans kära har fått vad som är kvar
Då återstår det bara att lägga sig ner och sova
Och ta emot den eviga nattens gåva